Jag vandrade vägen fram och mötte där en man. Han talade om en far i himlen som älskar alla människor och jag tog för givet att han var en religiös lärare.

Jag satt en dag tillsammans med ett par vänner. Då kom samme man och började tala om att älska sin fiende och vända andra kinden till. Jag tänkte då att att han måste vara en fredsaktivist.

Jag stod i skuggan av ett träd då jag hörde rösten av en man. Han talade om ett kommande fredsrike där han skulle regera och jag bestämde mig för att han nog var en revolutionär.

Jag satt en dag och fiskade. Då samlades en folkhop och ur tystnaden bröt en mansröst fram som talade ur djup visdom i liknelser. Jag tänkte att han nog var en visdomslärare.


Jag arbetade en kväll med näten från min båt. Då såg jag åter denna man. Han talade förtroligt till en man om att valet vi gör här får en efterverkan i livet som kommer. Nu var jag säker på att han var en filosof.

Jag skulle gå ner till sjön för att bada. Då fick jag se en man som stod på en båt och talade till folket om tider av förlåtelse och försoning. Då trodde jag han var en profet.

Men så sa han att han måste lida för att sedan dö.

Först blev jag förvirrad, men när han sa att han skulle uppstå igen förstod jag att han måste vara galen.

När jag tre dagar senare fick höra rykten från ögonvittnen som sa sig ha träffat honom och som jag känner och litar på stod det klart för mig att denne man var mer än vad som först mötte mitt öga.

Jag övervägde dårskapen för blott en sekund att han kunde vara just vad han sa...

och upplevde genast en befriande känsla som spred sig i mitt inre.

Jag bara visste i den stunden att jag var fri från synd, skuld och skam jag inte ens kände till att jag burit.

Då förstod jag att han var lammet som tar bort världens synd.

Nu kunde jag se vem Jesus verkligen var.