Så länge jag stått där och vacklat
mellan två dörrar i en frusen hall

Där tiden mest gick runt

Så många gånger den där dörren
bakom mig nästan öppnats helt

Och du har stått där i dörrkarmen
skrattande och kastat sten på mig

Försökt få mig att titta bakåt

Så ofta jag sträckt mig fram för att
försöka nå det andra dörrhandtaget

Bara för att inse att jag inte orkar
trycka ner det tillräckligt hårt

Jag har varit för svag

Och av någon jävla anledning bestämde
du dig plötsligt för att kasta en pil

Men du missade ditt mål med en
hårsmån och jag fick äntligen nog

Tiden började gå igen

Jag vände mig om och slet av dig
nyckeln innan jag slängde igen dörren

Sedan låste jag och gick till den andra
dörren och tryckte ner handtaget

Dörren öppnades för mig

Jag fortsatte in över tröskeln och precis
innan jag skulle stänga dörren bakom mig

Så log jag och kastade nyckeln