Solen skiner varm och skön
på vita björkens lena stam
kvistens blad är ljus och grön
som öron små den håller fram

I dunge bakom björkar gå
där daggen ännu glittra
ett rådjurskid så grann som få
och hör när fågeln kvittra

En liten klöv sätts ljudlöst ned
där bäckens vatten rinna
mot mammas ben hon nosen gned
i sök att juver finna