Mor har skickat Stina ut
att sälja smör till skräddarns Rut.
Hon trippar glatt på vägen fram,
i handen har hon smörbyttan

En fågel sjunger fint från gren
till Stinas stämma ljus och len,
toner av ett udda par,
dess sång den låter underbar.

Vid skräddarns gård hon knackar på,
en kram av Rut i dörren få,
du kom som räddaren i nöd,
mitt smör är slut till nybakt bröd.

Stina bjöds till köket in,
och fick en slant för byttan sin,
hon stoppa den i klänning blå,
och tacka för att sedan gå,

vänta skall du få en kaka,
att ta med dig hem tillbaka
till din mor då blir hon glad,
och även bror din, det slår jag vad.

Stina sa adjö och gick,
i dörrn en klapp på kinden fick,
med nubb i munnen skräddarn sa,
en trevlig dag det ska du ha.

På vägen hem i diket satt
den lilla svarta bonden katt,
Stina tog den mjukt i famn,
men kunde ej hans tilltalsnamn,

du ser ut att heta Kol,
med klorna vassa som en nål,
och pälsen mjuk som sammetstyg.
Vad gör du här för rackartyg?

Katten kurra doft mot bröst,
han mös till ljud av flickans röst,
hon satte sig vid vägens kant,
ur fickan gled en liten slant.

En liten stund sen sprang hon upp,
från bondens gård hon hörde tupp,
jag måste raska hem till mor
och hjälpa till med lillebror,

hon har så mycket att stå i,
så lillebror är mitt parti.
Med korta ben hon skynda på
så gruset damma där hon gå.

Hon kommer fram till stugans grind
där lövad krona rörs av vind,
ur skorsten stiger spisens rök,
från skogen hör hon ensam gök,

på snöre hänger tvätten vit,
ett jobb som visar moderns flit.
Stina ställer sig på knä
på kökets golv som är av trä

och smeker broderns blonda hår
som doftar rent som äng om vår.
Kakan ger hon till sin mor
som täckts av pudrat sockerflor.

Med fingrarna mot fickans kant
hon känner däri ingen slant.
Ögat fuktas utav gråt
till modern hickar hon förlåt

men modern ler till dottern sin,
det gör ej mycket vännen min,
nu får vi göra lite nytta
och glömma allt om smörad bytta.