Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mot stranden rullar sorgens vågor

Fälten ligger höljd i dimma
vid sjön är rått och kallt,
en ensam liten skrake simma
mot stilla grå gestalt.

Mot stranden rullar sorgens vågor
från träden faller löv,
hon står där med så många frågor,
men svar ges ej för döv.

Hon vill men kan ej se nån tjusning
i liten grå gestalt,
den sorg hon bär är stark berusning
och håller hjärtat kallt.

En dag skall solen åter skina
och frågor få sitt svar
i lövad krona vinden vina
och kärleken njutbar.




Fri vers av Thommy
Läst 716 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2008-09-20 09:43



Bookmark and Share


  Bodil Sandberg VIP
jag säger som Erik..sannerligen ett nöje att läsa en dikt av dig igen..den här är så vacker..så vemodsvacker..stunden så väl uppmålad !!
2008-09-20

  Erik L
Det var angenämnt att på nytt få läsa en dikt från din penna, det var värt sin väntan! Bra skrivet!
2008-09-20

    sunnanvind
Så sorgsamt vackert..den tar mig med storm...Bokmärker här min vän!
2008-09-20

  Trädflickan
Vacker text. Känns kallt och grått men mot slutet anas ljusning.
2008-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Thommy
Thommy