Det finns ett svart, fult rivspår som går från gräset upp på asfaltvägen utanför mitt rum. På gräset kan man fortfarande se svaga spår från rivstarten. Jag upptäckte det häromdagen när jag gick och tittade ner i backen för att det var så ljust ute. Synen av det fick mitt hjärta att sluta slå för en stund, det liksom krampade ihop.

För jag vet vilken dag det gjordes. Eller snarare vilken kväll. Och av vem.

Det är inte bara i mitt hjärta som du lämnade rivspår. Tydligen lämnar du fula ärr vart helst du far, till och med hemma finns en del trasighet som du lämnade kvar efter dig, som andra fick försöka laga. Som tur är finns det reservdelar och verktyg för sådant. När det gäller ett hjärta är det lite svårare.

Men jag är på god väg. Jag har nämligen hittat ett lim som fyller igen sprickorna och håller ihop dem bra. Man kan dock fortfarande se alla skarvar och ibland spricker det sönder lite i kanterna där man limmat. Men då limmar man igen. Och igen. Och igen. Och så kommer det fortsätta tills bitarna sitter där de ska och inte faller isär mer.

Många av de där sprickorna är ditt fel. Ibland behöver du bara säga ett enda ord fel för att det ska börja värka. Jag har mycket att bearbeta från vår tid. Och jag gissar på att den renoveringen som jag måste göra på grund av ditt mögel och slarviga hantering kommer ta ett jävla tag. Jag har ingen aning om vad kostnaderna kommer bli eller om jag ens har de medel och verktyg som krävs. Men jag vet redan nu att många utav de skador du lämnat efter dig kommer lämna permanenta skavanker.

Jag är så förbannad på att jag inte gjorde så som försäkringsbolaget sa redan från början, då hade jag inte stått här idag med fula rivspår och grava renoverings projekt. Vem vet, jag kanske till och med hade sluppit en stor del av möglet som du lät fräta sönder grunderna.

Men mitt i allt detta så har jag lyckan att ha funnit ett så otroligt bra renoverings företag som hjälper mig på alla sätt. Allt från lim till mitt sköra hjärta till bekämpningsmedel för alla äckliga kryp som infekterat en del av inner väggarna på grund av allt mögel. Men framför allt så lovar snickaren som är ansvarig för renoverings företaget att det inte är kört, att det går att rädda med det rätta tålamodet och de rätta verktygen, och att han inte tänker ge upp så lätt.

Försäkringsbolaget har godkänt det hela och det känns väldigt skönt. Inte bara min agent och dess medarbetare utan även de högre cheferna har gett sitt samtycke. Inte för att det egentligen hade spelat så stor roll, vi hade som redan för länge sen inlett ett inofficiellt renoverings projekt där båda hjälpte varandra (jag har mina erfarenheter inom renoveringar jag också). Så ja, det hade liksom redan gått så pass långt att det skulle kännas väldigt dumt att avbryta det hela när det gick så bra.

Rivspåren som du lämnade i mitt hjärta är på väldigt god väg att lagas. Det är mera konsekvenserna av den ständiga vårdslösheten som behöver fokuseras på.  Och fastän det ibland tillkommer nya sprickor, på grund av dig eller annat, så kan jag ändå tänka rätt ljust på framtiden för det mesta.

Och det är mycket tack vare min personliga snickare <3