Människa. Du ska födas in i värmen i din mors ögon som är grunden för kärleken för att sen tydligt frysa ut möjligheter i livsmörkret.

Människa. Du ska leva utan hopp, hopp, hurra med räddningen just runt hörnet där du väntat dig nya hälsningar för att ändå bara nås av din inre röst.

Människa. Du ska avvisas, påvisas, invisas med den som kunde bli din mest älskade i yttersta tystnad i Trädgården Livet med rostaggarna vända mot dig.

Människa. Du ska tro med största styrka på det som aldrig kan bli din styrka och samtidigt styrka dig med droger, som bara överger dig darrande i ensamhet.

Människa. Du ska kriga för det mest långsökta av mål och målen ska ständigt slinka dig ur händerna men vänner ska med dig känna ett tvivel som förenar.

Människa. Du ska besegras av det mest oväntade väntade men känna igen dig i det okända och se nya vägar, trots att hopplöshetens avgrund är nära.

Människa. Du ska lyssna på orden på Jorden från vännen i livet med klivet ut i omvärlden där nonchalansen chockar i oväntat ögonblick, av blickande ögon.

Människa. Du ska längta till de onödigaste saker du kan äga och ägas av saker som får dig själv att bli ytterligt onödig, då kärleken är den enda nödvändigheten.

Människa. Du ska vara blind för utvägen från ditt vansinne och vansinnet ska vara ditt sätt att skapa vägar i en annars omedelbar explosion.

Människa. Du ska söka dig, i dödsögonblicket, till värmen i din mors ögon.