Solens lekande strålar fångade min längtan ut.
Linne, korta kjolen, sandaler
och en lång kofta i handen.
Solglasögonen skyddade från
de starka strålarna.

En bit ner i stan upptäckte jag
att min idé om en stilla
promenad vid sundet
kanske inte blev det, för alla
uteserveringar kryllade av soldiggare vid borden.

Fortsatte mot halvmånen
i väldigt lugn takt, mötte en kvinna
som satt på en trappa och vilade foten, med
dottern i sällskap.
"Har du ont i foten?" Frågade jag.
"Jag är op, jaaaa."
Led, hamnade med ens i sjukhussängen i tanken.
Mindes svåra plågor från min fot då jag var sjuk.
"Vet verkligen hur det är," sa jag och önskade henne
lycka till innan jag gick vidare.

I parken med full grönska, prunkande natur, yviga
trädkronor, med gröna underbara blad fyllde hela
gången från Citadellet mot stan.
Teater spelades upp mitt i denna underbara natur.
Vet inte vad det var egentligen,
men tror det hade med borgen att göra.
Klädseln var gammal,
då olika skådespelare pratade mot en
general och den jag tror styrde Landskrona då.
Bara några meter bort,
stod en man med pensel, duk och akvarell.
"Vad vackert du målar," sa jag.
"Tack," sa han och log generat.
"Du målar, jag skriver poesi, vackert."
Nickande höll han med.

Tankar om havets njutning växte.
Kan inte bada, för kallt, längtar.
Innan Citadellkliniken, där man op sig perfekt,
tog jag av mina sandaler,
trampade i gräsets vilda natur.
Skön känsla,
nästan som när man var barn,
nästan som om gräset lekte lite
och jag med det.

Vände åter, mötte min väninna med barn.
Pratade, insåg vi tar vid där vi slutar,
trots det tar tid innan vi ses.
"Hänga med på kaffe?"
"Varför inte?"
"Någon kärlek?"
"Va?!"
"Du är då alltid singel som jag."
"Ja, hahah, jag blir den evige, som aldrig hittar någon."

Hemma hos henne satte jag på kaffe,
som skönt puttrade ner.
Hon hällde upp, la i tre bitar, rörde om
och satte oss på balkongen.

En kvinna fotograferade gamla kyrkogården på
Eriksgatan.
Då hon var klar, anlände en man med samma
syfte. Sen kom det en tredje och detta var en
ung man med fru och barn på bänken.
"Vad är detta?"
"Jag vet inte," sa hon och vi njöt av solen.

Efter mat, barn som duschat vandrade jag hem.
Min granne hade plockat fram gott,
så vi festade långt in på natten.
Mitt rödvin jag fick då jag fyllde 37 år
öppnades och dracks upp...
Glad i hågen sjöng och skrattade vi.
Mörkret hade lagt sig, nu var månen våran vän.
En annan granne kom ut med Amadeus.
Gott tyckte min granne, som dricker vitt.

Nu jag sitter här, Tajsa sover lugnt, solen
började sen länge sin vandring upp. Trött och
lite bakis än, men vad gör det då ingen skada
skedd.