där står man, bredbent med skälvande knän
på toppen av allt
med utsikt över all världens förnedring, lycka
och mer än man egentligen orkar förstå sig på



Och så slinter ena foten och vart hamnar toppen
på berget om inte där man högst ogärna tar emot

allt svartnar förstås, såväl av oväntad smärta som
skam och man störtar livlös ner genom allt från
brinnande buskar till omkullvälta kalvar av guld

men ont gjorde det inte, -inser man först då, då det
verkliga fallet förstås skedde på vägen upp