Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
låt mig komma till ro


KRONISK ENSAMHET


jag vet inte längre vem jag är
eller vem jag blivit

du har gjort mig till någon annan
någon som jag inte längre tycker om
och jag börjar känna avsky mot dig
för att du målar min kropp svart av dina klor

vi är fel
och jag måste
döda det vi har
strypa våra andetag
får inte andas med hjälp
av varandras lungor
inte stå med hjälp
av varandras balans

jag måste hitta min egen balans
och du kan aldrig ge mig
det jag är värd


jag drömmer mardrömmar om henne
och önskedrömmar om honom
för det är egentligen inte dig jag vill ha

år passerar och jag saknar honom
varje dag, var minut


det blir inte helt
förrän han är här
och ser mig
jag växer i hans närhet
jag blir allt jag någonsin velat vara
men han är min väntan

jag drömmer om att bli hans verklighet
varje natt
men vaknar i en tom säng varje morgon

samtidigt som du ger mig
något jag saknar
så smutsar du ner mig
med dina händer
de tillhör henne och inte mig
och jag måste avsluta oss
men jag kommer att vara tom
ensamheten kommer vara ännu
mer påtaglig, mer skärande

det kommer kännas som knivhugg
i handflatorna, och det kommer blöda
det kommer att brännas längs låren
det kommer att vara sot i lungorna
skrapsår mot asfalt
men jag har överlevt värre
när min största kärlek
krossade mer än mitt hjärta
han tog sönder min själ
men jag överlevde
tror jag

jag vill inte ha något
som redan tillhör någon annan
jag behöver någon
som ger mig vad jag behöver
som läker, som helar mig
även fast han inte är bredvid mig
utan för att hans kärlek känns inom mig
vart han än är

jag vill inte vara en erövring
vid sidan om
jag kan inte längre behandla mig själv
som om jag är värd mindre
det tillåter dig att göra samma sak

och jag känner att sorgen blir tung
men samvetet nu är tyngre
och du förstår inte
och jag förstår inte heller dig
för hur kan man knulla någon annan
och sedan somna i någon annans famn
nära ett barns hjärtslag
det är obegripligt
och hur kan jag låta det ske


och jag vill på något sätt
krypa ut mitt skin
bli fylld av någon
som inte strör salt
vi säger hejdå nu
du lovar att vi ska vara vänner
men jag vet att du ljuger



jag kommer alltid att sakna honom
han som ville gifta sig med mig
när vi var fem, som redan då
såg mig precis som jag var
och sa att det inte fanns någonting
som han ville ändra på

han är den där delen
av mig, som jag behöver
för att bli hel igen


hejdå min vän,
jag måste lämna dig.




Fri vers (Fri form) av Alexandoria
Läst 452 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2011-08-07 22:13



Bookmark and Share


  F.
Aj.
Aj.
Aj.
Så igenkännande, träffande och igenkännande.

Bravo.
2011-08-10
  > Nästa text
< Föregående

Alexandoria
Alexandoria