Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
vi är som glas, men jag kan inte se igenom dig.


GLASBITAR


Likt glas
är tillit
och jag kan inte
krossas
åter igen

det finns så många sprickor
och med fler svek
går allt sönder igen


men
jag vet inte hur man gör
när man är med någon
efter att allt är avskalat
och när drama inte utspelar sig

jag vet inte hur man gör
när man har stege i hjärter
för jag kan inte se dina kort
och vet inte vad ditt nästa steg är

jag vet inte om huggen i magen
är verkliga, eller fragment av mitt förflutna
för jag väntar på
att du ska krossa glaset vilken sekund som
och att jag försöker laga det
med blödande händer
för det skär
det skär så jävla djupt

och jag är livrädd
för att du ska komma nära
och inte vilja stanna


ta inte sönder mig
jag har ärr som ingen tidigare rört vid
rädd för att de ska öppnas upp igen
det tog så många år för dem
att sluta vara sår, sluta blöda


När du gick förra gången
föll jag isär
i tusentals bitar
och jag lovade mig själv
att aldrig, aldrig
gå sönder av någon annans frånvaro
och
att om det inte fanns en chans för oss
då skulle jag välja att leva utan
sagostunder och glitterhjärtan


men sen så,
ett år senare
snuddade vi vid igen
och min kropp skakade
av rädsla inför din beröring
och jag vet att det endast är du
som kan lägga mitt tusenbitarpussel
för jag är inte hel än
och jag är rädd
att du går snart igen
och att jag slår i marken


och
inte kan resa mig
bara ligga kvar
i meningslöshet
som skimrar i rött och svart




för att aldrig kunna bli hel
igen.




Fri vers (Fri form) av Alexandoria
Läst 365 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-02-13 22:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Alexandoria
Alexandoria