julgranen står fortfarande kvar
med glitter och ljus
och jag bryr mig inte
årstiderna kan passera
snön som faller
regnet, solen
blommorna och löven

inuti mig har allt frusit till is
fjärilarna har frusit ihjäl
och fallit isär
allt stannade upp
när du vände dig om och gick
och sedan dess har jag fastnat
i ett vakuum av meningslöshet

jag förstår inte
hur du en dag kan
hålla om mig så hårt
som om du verkligen skulle stanna
och säga att vi har framtiden framför oss
för att nästa dag
såga att du behöver tid
och sedan försvinna

du säger att vi ska ha kontakt
men du svarar inte
som om jag aldrig funnits för dig
som om vi aldrig delat allt och lite till

och det gör så ont
jag vill slå sönder väggar
krossa glas, så att du kan se
hur mycket du tar sönder inuti
tror inte jag kan gå itu
fler gånger, men det kan jag
allt som är sönder,
går sönder om och om igen
jag kan inte andas
jag kan inte hitta en sekund
utan smärta för den finns inuti mig
det är som att vara fängslad
och torterad dygnet runt
fan FAN FAN
jag HATAR att du inte vill ha mig

(Heathcliff: Misery and degradation and death and nothing that God or Satan could inflict would have parted us, you of your own will, did it. I have not broken your heart - you have broken it; and in breaking it, you have broken mine.)

jag hatar att jag aldrig räcker till
att jag inte är värd att gå den där
extra milen för
hör ni inte?
JAG VILL INTE MER
vill inte leva ett liv så här
hur kan du bara vända blad
så enkelt, när jag skär mig på allt?

jag står inte ur med smärtan
det måste finnas
någon där uppe som avskyr mig
för jag slås till marken
gång på gång
JAG GER UPP NU
hör ni mig?
ni vinner
ta vad ni vill ha
för jag har ändå ingenting kvar
jag är redan död

hur många gånger kan man gå av?
det måste sluta göra ont nån gång
det gör ont i varenda cell
det kryper under huden
och jag kan inte mer

(Cathy: Heathcliff, make the world stop right here. Make everything stop and stand still and never move again. Make the moors never change and you and I never change.)

sist kämpade jag så
med att sy ihop det
som du trasat sönder
sydde, stack mig, sydde, plåstrade
tejpade, klistrade tills ångorna gjorde mig yr
det fattades bitar
men jag kunde stå igen
sen kom du åter
och du hade sparat de där bitarna
som jag saknat
och allt läkte och stygnen syntes inte mer
sen plötsligt kommer du med din hammare
dina knivar, och tar sönder allt
på en sekund och jag förstår ingenting
jag är chanslös mot dig
och du kunde ha slagit mig i ansiktet
för det hade inte ens gjort hälften så ont

snälla döda mig på riktigt
ta mig ifrån denna värld
där jag inte kan känna dig
där allt gör ont