Jag saknar i knäet ett kreativt kurr
det lyser med frånvaro stor
i sjöns fantasi syns ej någon som ror
i hjärnan finns alls inget surr

Den katt som jag borde i famnen ha haft
nog lapar den luft som i lungan blir saft

Ack, varför är orden så borta just nu…
det nuet har varat rätt länge
fabriken som förr höll igång för minst sju
nog längtar båd’ hänge och klänge

Tangentbordet saknar ju fingrarnas id
en katt skulle skänka mig ringlande frid

I saknande trams kan ej gro någon kams
min leda sig växer mot tak
Hur ska jag med Musan väl åter bli sams
här tarvas ett käxande brak

Må kattfantasin tassa frimodigt fram
då föds säkert alster som saknar all skam