Genom skorna når vätan,
byxbenen dryper då stegen
tas.

Skyfallet överraskar då tunna
kläder skyddar kroppen.
Droppar når nästippen, då de
strilar längs silhuettens form.

Jeansjackans tjocka tyg klistrar
sig fast vid axlarna, väver in
huttrande känsla då varje liten
droppe når den.

Strumpornas mjuka hölje
stramar om foten, då stegen
fortsätter.

Så långt ögat når observeras regnets
styrka, öde ligger vägar, då många
inte vågar sig ut.

Stora pölar samlas, vatten forsar upp
då bilar kör rakt i dem.
Med ett skutt mot den lilla grusade
trottoaren skapas ett tomrum, då
vattnet ej träffar.

Ögonlockens tyngd samlar de stripande
droppar, som sakta sökt sig från pannan.
Handen fångar de annars så genomträngliga
molekylerna, ger sikten skärpan
åter.

Längtan hem väver in utsattheten
då kroppens stelhet väcks.
Tunga steg mot hemmets varma vrå
når till slut målets harmoni.

Våta kläder hängs upp,
torra mjuka, varma hemmakläder fyller
den frusna själens rand.

Varm choklad dricks under en filt,
känslan växer då hemmets lugna
vrå fyller hjärtat med värme.