Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappas ord sviker oss. Snart 40 inser han skiter i oss

Vad säger man till någon som inte förstår?
Vem vågar man dela sin historia med?
Varför kan jag aldrig älskas för den jag är?

Varför kan jag inte ses som den jag är?
Varför påverkar min historia mig så mycket?
Varför vill jag bara fly då smärtan förföljer min själ?

Tusen frågor till ställer jag innan det snurrar
och tårar sakta dalar ner för mina kinder.
Varför tvingas jag och mina syskon vara så
ensamma och isolerade?

Varför kan jag inte möta mina syskon?
Varför kan de inte möta mig?
Är det tillåtet att bryta ihop då storebror
berättar hur föraktad han var i våra föräldrars
ögon?
Eller då han försökte förstå varför mamma dog?


Min bror har efterforskat mammas död.
Mamma dog ensam på väg hem... Hennes
lungor kollapsade. Pappas versiner bleknar.
Varför pappa?
Får inte mammas död vara viktigare än dig?
Butiksägaren i den lilla affären vid deras hus
i Hörja. De bodde i ett tegelhus på hörnet
vid stora vägen.
Mamma dog bara några meter från huset
bara för pappa proppat henne med
vin som han prioriterade framför medicin.
Pappa visste mamma led av col
men valde spriten och ciggen.

Mamma hade fått en dödsdom, det sporrade
pappa att fortsätta dödandet av mamma.
Cancer var inte sant!!!
Varför ville du ta död på mamma?
Räckte det inte med kampen för oss barn?
Mammas psyke dog då alla myndigheter slog
ner på henne.
Inte ens Olof Palme lyssnade.

Det min bror inte vet är att jag skyddades för
mamma ville ta död på mig... Hur säger man
det till honom??
Tror jag håller tyst.
Han tror vi hade klarat det, men jag vet vi hade
inte gjort det!!

Barndomsåren lika svarta som en box utan ljus,
såren hos honom lika djupa som Jesu hål i händerna
saknaden efter mamma, som han önskar hon var
liknar ett litet barns önskan.

Hålet gapar, vill ha mig med
kämpar då ångesten växer med hästlängers
knep. Tittar på min dotter som har det
bra, tänker på livets ljusa dar.
Kärleken till mina barn vinner allt,
då jag ser till hennes bästa ler jag
över allt.

Då ångesten vill ta mig, tänker jag på de jag älskar
ser mig om och ser det förgågna ej vann, det
finns där bak, men får aldrig plats i mitt liv igen.





Fri vers av Filosofen2
Läst 779 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2011-09-11 01:07



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra skrivet. Berörde mig djupt. Inget barn ska behöva växa upp så :(
2011-09-12

  Johan Bergstjärna VIP
Lars Noren, gå och lägg dej!...
Hemsk berättelse, men bra att du får känslorna och tankarna ur dej. Orden befriar, Kramar!
2011-09-11

    ej medlem längre
Svåra minnen ligger mellan de vuxna barnen i familjen. Gör ont att läsa, skönt att du kan skriva om eländet . . .
2011-09-11

  mickech
ärlig....naken och sann! Bra vågat!
2011-09-11

  Sofhia Wirström
utlämnande...naket...en historia som behövs föras fram. du är modig som berättar detta. kram
2011-09-11

    ej medlem längre
Extemt, näsan obehagligt utlämnande..men nödvändigt
2011-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Filosofen2
Filosofen2