Öppnar fönstret mot världen, viskar något i örat på katten, som vill ut. Jag ler, då hon tittar mot mig, klappar lätt på ryggen, då hon tar ett skutt.
Tiden går och upptäckarlusten växer, då känslan för möss, råttor, katter och insekter får instinkten att döda dem. Kanske inte för att äta upp, utan visa matte hur duktig hon är....
Var med en gång då hon lät konstigt innan hon tog en fluga, lekte, bollade med den och till slut åt hon upp den i ett nafs. Jag glömmer aldrig hur äckligt det lät, då det krasade mellan tänderna, då flugan bets i tusen bitar. Hela hennes mun var full av den döda insekten, som kämpat för sitt liv, men ljusets låga rann ut, ja det värsta var att min katt tittade nästan mordiskt på mig, för hon trodde nog vi delade samma intresse... Då jag tittade på henne och sa:
"Duktig Tajsa, nu har du lärt dig jaga."
Vad skulle jag säga? Hm kanske detta gav henne lite stolthet och kände matte deltagit i henne lilla lek, som hette Kast med liten fluga, för att sen äta upp den och slicka sig runt munnen...

Nu är det inte så att min katt är en stor katt, nej hon är vit-och svart, som Landskrona Bois. Hennes nos är rosa, och ögonen lite gulbruna.
Hon är nio månader och trivs bra i mattes sällskap, då mys finns på agendan.

Sover gör hon rätt mycket och då kommer hon in och rullar ihop sig som en boll, sover länge, så då är det knäpp tyst. Då hon vaknar sträcker hon ut sig och ger mig ett mjau som säger hon är vaken igen. Då öppnas fönstret åter igen så hon kan hoppa ut.

Då hon är kelen svansar hon runt mina ben och visar sin tillgivenhet. Spinner och visar jag ska klappa henne, då tar jag upp henne, men då nästan skäller hon på mig och vill ner, så det kan vara svårt att veta vad hon vill i alla lägen.