men särskilt mins jag en natt


Vi bada näck
och natten låg svart över skog och tjärn
där vi oblygt svalkades uti enkel fröjd

bland näckros och månljus i ett
vatten som var svart
Och vi blygdes inte nakenhet för
vad finns att skyla inför en vän


Den natten, det badet, den stunden

aldrig händer det igen,
inte som då, aldrig mer och väl
är nog det, gott som det var i all
sin enkelhet