Tankarna växer för
varje dag och bildar ord jag
vågar säga en dag.

Oavsett om det går månader, år
eller aldrig infaller sig, så finns de
där och bara väntar.
Orden blir fler och fler, tiden
längre så jag får damma av
skrinet, öppna det och plocka
bort de orden jag inte tror på.

vissas livsresa vid upplevdes vid 30, medan
andra bara börjat vid 50.

Illusionen väcker drömmen, är
känslan sann?
Vågar man tro på en fantasi?
Stannar vid ett vägskäl
lyssnar och spejar
går vidare, gör djupa fotspår.

Kommer någon följa mina spår,
min väg?


Orden kvar i skrinet,
guldbandet hårt knutet.
Kanske dags att byta våga tro.

Rädslan, inbitna vanor snärjar
tankarnas frihet.
Eviga singeln, Eviga
självständiga kvinnan, med en katt.
Eviga lyckliga stunden
själv i soffan med en romantisk
snyftare.

Ingen kan stå kvar
ingen orkar
för stark och för envis
för pratsam
för djup
för sorgsen
för van att ingen relation fungerar
för trött
för allt.

jag som styr med hjälp av tangentbordets
kraft.

Män och kvinnor finner kärlek
ja de älskar djuriskt länge innan
de somnar tätt intill varann likt
små yllen.
Njutningens stund väcker lust
varje sekund ögat vågar se.

Kärlek är underbart att skriva om,
det ger mig känsla hur jag ser
på den känslan.
Njuter av att kunna forma strofer
skuggor och levande ljus
då allt stannar och kärnan bara
öppnar sig.

Tiden visar sig, men som poet och
författare är det alltid vår uppgift
att locka dansaren till trans.
Vägleda den som läser till paradiset
och sen ge den så mycket att man
sprutar ut orgasmerna via ord.

Underbart då känslan förmedlas
till den som läser, uppfyller
önskningar då fantasin sätts ur spel.