Kraven ställs i för stora portioner, upplevelserna och drömmarna flyter på i för hög takt. Tankarna får inte plats i hjärnanas kraft. Ordens magi försvinner i en enda röra.

Inte lönt att ställa sig varförfrågor, eftersom de aldrig kan ge några svar, inte lönt att tro de saker som sker idag behöver ha stora konsekvenser.
Då jag går längs havet, sundet eller möter naturen försvinner alla de demoner, som framkallar dålig personlighet i mig.

Bilden spricker av mig, då jag precis som andra kan begå misstag, men vissa kan inte ta det, eftersom de anser att jag kommit längre än många.
Besvikelsens ansikte visar sig och jag trillar ner i skammens kammare, utan någon förklaring.

Har mycket av det gamla i mig, många viljor behöver göras glada, för att jag ska få lugn. Orkar inte alltid hålla fasaden uppe, leendet på rätta stället, klädseln som vissa anser jag bör ha, för att duga.

Kan förstå varför många blir förvirrade, men inte så konstigt då ilska bara rasar, tårar forsar ur mina ögon och tankar om framtid jag aldrig har någon aning om. Ändå är jag en glad människa för det mesta, som utstrålar både lugn och harmoni. Då jag är nere i botten kan det räcka med ett underbart ord, som får hela min värld att resa sig igen. Har haft sån oreda under så många år att ingen kan ana hur svårt det är att växa under bara ett par år.

Jag har tro på framtiden, har en enorm dröm, som kan tyckas omöjlig, men jag ska dit! Dit till bokens framtid och sälja så jag kan ändra mitt liv totalt!!!!