Poeten sitter ensam i sin kammare
och skapar alster, först för sin
egen skull, sen för att upptäcka
människor älskar det.

Orden flödar, tankarna lika så,
då dikten skapas från ingen
stans.

Upplevelser, saknad,
bitterljuv känsla, då minnen
återvänder. Öppnar ett
behov då orden behöver
ventileras.

Just då stunder sker infinner
sig bomben av ord, just
vid minuten behöver allt
forslas bort, för att kunna
leverera nya alster igen.

Poeten jobbar dygnet runt,
tar in allt den ser, hör och
upplever både via sig
själv och andra.

Svåra alster byggs inte alltid
på egen erfarenhet, utan
på andras, som snappats
upp och bara mognar till den
dagen, då allt lagts på
plats.

Ingen igenkänning från
läsarna, bara små frön här och
där. Delat av allt i små
partiklar, tar vara på guldkornen
och vips skapas en dikt,
novell eller en text.

Utan oss poeter, författare,
låtskrivare, konstnärer
hade livet stannat.
Utan oss hade vi inte haft
poesi, romaner eller sånger.
Värt att ta vara på oss
splittrade personligheter.

Jobbiga kan vi upplevas
vara, svåra att förstå, då
orden ofta inte är som andras.
Tårar många fäller av en
supertext, är ett bevis på
lyckat alster.

Satsar hårt då texter väger
hundra kg i känslor.
Öppnar hela porten av liv,
då läsaren kommer in i en
värld full av tankar.

Just som poeten skriver
kan det vara ett inferno,
just som skapandet tar sin
form väger känslorna bly,
då de släppts ut reser sig
poeten upp med vind under
vingarna och flyger iväg.

De som läser och tror en massa
kan öppna en negativ spiral,
dömer och tror sig veta hur poeten
fungerar via dikternas väg.

Tunga svåra dikter behöver inte
vara ett bevis på sjuk tankegång,
de behöver inte rikta sig till någon,
utan just bara vara en tanke
poeten får för stunden.

Då det publiceras kommer
känslan om och om igen,
kommer någon läsa, kommer
någon tycka om.

Då uppmuntran kommer vägs
jobbet in och byter ut ångesten
mot lyckokänsla.
Livet går upp då orden får
en betydelse, så de alster som inte
läses kan ge vika. Då kanske de bara
betyder allt för poeten, men
andra inte förstår.

Livet som poet betyder förmedla
texter, så läsaren fångas upp totalt
och inte vill sluta.
Den uppgiften kommer, då texten,
dikten eller novellen är klar.

Jag kallar mig poet, jag vill vidare
och skapa ännu mer för min utveckling.