Mörkret sakta sig sänker över stadens ljus.
Stegen trötta utan brus,
tankarna vandra längs havets strand,
då sommarbris tog hårets glans.

Naturen nu i sin sömn
faller löven utan dröm,
från trädens ljuva sömn.

Väntar nu till nästa vår
innan allt återuppstår.