Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

vilar du nu




I frostig famn

 

Vilar tyst
och stilla

 

Så kall är
frostig
kind
gömd
undan
solens
sken

En hand
tryckt mot
jorden
försöker
nå fram

Tårar som
stilla faller
mot det
gröna
täcket

Tystnad så
kompakt
och så
stilla är
försvinnandet

Tänder
ljus till
minne
och tanke

Låter
leende
bilder
gömma
livets fakta

Att ett
högt
skattat
liv är
sedan
länge
borta

Långt
under
jorden
nu bara
ett trasigt
och tomt
skal som

 

Vilar tyst
och stilla




Fri vers av sockerspöket
Läst 179 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2011-10-02 13:43



Bookmark and Share


  Micael Axelsson
Den där saknaden... så påtagligt stark. Känner igen kärleken. Saknaden. Ja, dina rader gör mig själv påmind om min egna saknad, och kärlek. Det är så varsamt och hedersamt berättat. Du gör det naket, från ditt inre.
2011-10-10

    Birgersdotter VIP
Mycket känslomässigt varmt och gripande
2011-10-02

  rundgångbalansochgungning
gripande! fint skrivet
2011-10-02
  > Nästa text
< Föregående

sockerspöket
sockerspöket