varför kan du aldrig se nått av de som jag gör bra?
vad fan har jag gjort dig?
varför kan du aldrig säga något posetivt?
kan du inte bara vara glad när saker o ting funkar i mitt liv istället för att sabba hela skiten?
du tycker att jag är grinig hela tiden men va fan är inte du då?
man blir som man umgås som det heter.
jag har ställt upp som fan för dig. är det här tacken?
så fort jag gör nått som funkar så är du där igen o sabbar för mig.
varför?
pappa jag kommer att finnas kvar hos dig ändå men om du fortsätter såhär kommer jag inte stanna kvar hos dig. jag älskar dig. jag kan iaf säga de till skillnad från dig. varför hatar du mig så jävla mycket?
vad har jag gjort dig för att du ska hata mig så jävla mycket?
jag vet att du inte mår så bra men måste du dra ner mig i din skit hela tiden.
knappast mitt fel att soc plockade mig för 11år sen.
det var ditt eget fel. men som vanligt så är det alla andras fel.
du kan ju aldrig inse att du har gjort nått fel.
men klaga då inte på mig. låt mig få leva mitt liv själv. utan att du sätter käppar i hjulen. du undrar hur de går i skolan men när jag ska berätta så får jag ju inte prata klart förs du avbryter mig och fäller en komentar.
Lyssna nån jävla gång på mig.