Ibland så känner jag mig så ensam även fast jag har folk omkring mig. De e så mkt tankar som snurrar i mitt huvud. Aldrig att jag trodde de skulle kännas såhär tomt o ensamt här utan er. De finns så mycket frågor som snurrar i mitt huvud som jag aldrig kommer kunna få besvarade. Ni va dom som jag kunde komma till o ställa frågor till i olika situationer nu har jag ingen som jag kan gå till på samma sätt längre. Varje dag som går så tänker jag på er. Försöker stå rakt men de e jävligt svårt. Ångesten kommer med jämna mellanrum o vill inte riktigt släppa taget. Livet känns för jävligt ibland. Jag vet inte va jag ska göra riktigt. Vet inte ens vart jag får energin att fortsätta med allt ifrån. de känns som att ingen förstår hur pass ensam man känner sig eller hur dåligt man faktiskt mår. Vissa ser igenom fasaden som man försöker hålla uppe medans andra låtsas som ingenting. När folk frågar hur jag mår så blir svaret oftast jag vet inte. För de e svårt att sätta ord på exakt hur jag mår då allt går upp o ner. älskade Mamma o Pappa. saknar er hoppas ni har de bra där uppe.