Vi är alla här

och äger ljuset i vårt ögas färg

det ljus som är en blick

med brun, blå eller grön mening.




Vi står alla stilla här

och säger skrikta ord i salivstänkthet

den stänka som ger stunden dess tyngd

med hård, panisk eller kärleksfull mening.




Vi går alla bort oss här

utan att ens se något

utom möjligen det obetydliga regn

som i kvällen lägger sin slöja över all mening.