Ögonen blanka utan tro,
du sätter ditt avtryck
då sorgen lämnar sitt
bo.

Ung du är, lika sorgsen
nu som då.
De du trodde fanns för
dig, visar sina onda
avsikter.

Tårar du inte fäller, fångas
i det rum ingen når.
Redan nu din fristad borta,
då planer borde smidas
för framtida år.

Sagan din inte än är slut,
onda fen skriker då
änglar flyger runt din skrud.

Just som skriket skalla,
hoppet försvinna öppnas
åter en ny dörr.

Tårar nu sakta rinna, glädjen
aldrig kan föringas.
Hopp i din lilla sparvögetjej
mod ditt hjärta vågar ta.

Då själen skärs sönder splittras
hjärtats ro. Näktergalen ensam
i en bur sjungen sorgset dur.

Löftet du får här och nu
finner din ro inom ditt ensliga bo.
Vassa taggar nu sönder dig rivit,
då längtan till det hem du var
ett tag innan monstren
tvingade dig byta bo.

Kärlek du än kan ta, kärlek
du än kan ge sprider ljus
mot mörkrets härskare.

Bönar och ber din önskan
blir sann. På bara knän
du ber att få ett hem
där kärlek hopp kan ges.

Din önskelista nu är skriven
till tomten där skägg är given.
Du ber om en jul utan strul,
där kärlek, hopp och tro får
all sin kraft.
Du önskar den mamman
och pappan du fick ha ett tag,
men de försvann då myndigheter
fann ett annat hem, du inte
finner rätt.

Din önskan kanske kan gå fram
då stöd från mamman du ej
trott fanns.



Snälla tomten låt denna arma
tjej få ett hem.
Låt henne få vara den hon är.
Lyssna till hennes bedjan,
se hennes tårar, då stegen ej
vandrar till det hem socialen vill.
Låt henne aldrig vara glömd
då en underbar vän öppnar sin dörr.

Nu hon ingen fast punkt har
då ingen ens saknar henne i det
hem hon inte vill ha.

Det hon önskar är kärlek utan
krav, någon som ser henne som
den hon är. Ett hem att komma till,
ett hem där hon vill va.
Ett hem där alla räknas in.