Vad är det för samhälle vi har?
Barn som sjunker in i sina spel.
Föräldrar som inte säger nej.

Jag fattar inte hur man kan
låta sina barn sitta nästan hela
sin fritid och spela.

Det sociala nätet bygger på spel
och åter spel. Vad blir det för
utbyte.

Vissa är så snabba med att kritisera
klädsel, smink, frisyrer, möbler och
allt vad det nu är, men då man reagerar
på en förälder som hellre låter sitt barn
sitta vid en dator och spela, än att träffa
andra barn, då kliver man över tråden.

Inser att allt för många barn sätts
framför datorn, då barnet blir uppslukad
av spelet, kan föräldern hålla på med det den vill.
umgänget behövs inte, då det finns
på nätet, men hur sociala blir de?

Just detta problemet finns över allt.
Hur kan det komma sig att vissa föräldrar
aldrig gett sina barn spel, utan livserfarenheter?
Just dessa föräldrar, som ger sina barn lite olika
aktivitet blir ofta de som får höra barnen behöver
spela, för att lära sig.

Min dotter är duktig på att spela, men hon vill
inte, eftersom det finns så mycket hon behöver
upptäcka i livet.
Museum, konsthall och andra roliga ställen gillar hon upptäcka.
Musiken och konsten är något vi gillar, men
vi älskar att fotografera också.
Det är något hon får göra mycket.
Ser hennes styrka i lärandet.