Ge oss rötter, ge oss vingar,
samtidigt som vi skyddas
under ditt starka mantra.

Vägled oss, lek utan
kaos då tidens ram styr
lugnets ro.

Låt oss växa, låt oss gro
sakta intill moder jord.
Innan löven slagit ut,
vi bringa tur med
fyrklövers färska blad.

Vissla Johanna
Javisst kan vi det, då
barnasinnet åter visar
oss var leken kan gro.

Lovsjung vår korta tid,
be en bön då barn i
alla världens hörn kan
få det bra.

Mat och vatten ej skapar
starka kroppar, ej heller
nyanser av hat, rädsla och
krig.

Ge oss rötter, ge oss vingar,
låt oss flyga ut ur bo, medan
rötterna skapar tro.

Tidens lustgård lockar våra
unga, Adam och Eva lockades
äta äpple en gång från visdomens
träd. Ormen sen dess anses farlig
liksom ungdomens vilda dans.

Lyssna nu till visdomens glans,
låt vattnet från källan så klar
spegla vägen du tar.

Låt oss ta varann i hand, sjung
toner från renaste guld.
Lyssna till syrsor, då strängen
är så lugn.

Näckan du ej kan lyssna till, då han
endast spelar vilda strofer.
Ner under ytan du far då sömnen
du tar. Evighet du aldrig vill ha.