Hur mycket kan man vänta sig av människor?

"Du vet jag finns gumman," är det jag får höra via meddelanden på datorn och mobilen.

"Hur kan jag veta du finns?"

Då mitt svar blir en fråga istället för ett svar som tack, blir det. Tyst för att sen prata om något annat!

"Kan inte lita på någon, just därför jag inte kontaktar någon då jag har ont, eller behöver prata."

Det är ett val jag fått göra, eftersom jag så många gånger blivit lovad hjälp, men inte fått den... Vad händer då? Jo då stänger man igen sig, släpper sällan in någon i sitt hem eller under sitt skinn.

Sen riskerar man att få höra man är knäpp och galen, som aldrig tar hem någon.... Jag kan tycka att det bara är vänner som träder den marken. Mitt hem, min borg, mitt ansvar!

En sak jag inte förstår är hur man kan vara glad för någon och sen aldrig höra av sig, mer än då man själv känner det är okej..... Såna existerar inte hos mig, de får gärna berätta att jag betyder mycket, men de kan inte räkna att jag tar det mot hjärtat.

Vad sker då med mig om någon skulle komma in i mitt liv och bry sig? Kan jag lita på att avsikterna är goda då, eller behöver jag vara på min vakt?

Just av tillitsproblem så kan jag inte inleda någon relation och om det förblir så kan bara framtiden utvisa. Jag kan vid mitt liv inte tro att en enda människa kan stå till ansvar för vad alla andra gör..... Alltså om många sviker en, vilken bild har de då av just den personen?

Snäll så man är dum? Anledning att trampa på personen, eftersom den är ju dum, så den behöver man inte ta hand om...

Du förstår inte ditt eget bästa... Så jag måste berätta hur du får tänka.

Oj synd om dig. Sympati hatar jag.

Ja, jag kan dö av cancer.... Tro inte du är sjuk, för du lever ju och går.

Ja, så många kommentarer det finns från dem vi kallar vänner.

Är det att finnas för varann?


Kan bli ledsen då jag inser att jag egentligen aldrig har haft vänner... Kaffedrickare, såna jag träffar ibland, men ingen jag kan lita på, någon jag vet passar katten om jag blir dålig etc....
Vet det är farligt, men så blir blir det då man lär sig att lita på någon kan innebära att man kan fara mycket illa och falla offer för otäcka plågoandar...

Det handlar inte om otur, okunskap, eller något fel på en. Tror vissa platser kan innebära risk att möta många människor utan ansvarskänsla.

Just av den anledningen träffar jag inte så mycket folk, eftersom jag är rädd att möta fel sorts människor...

har märkt att ni här inne stöttar väldigt mycket och det är mänsklighet. Önskar bara det fanns lite mer av det i verkligheten....



Jag kan nog säga att jag inte är ensam om detta, tror problemet är mer utbrett än vad vi vill prata om....