Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ur tiden


Dagminnen


Dag 1.

Kallt, november. Gråväder. Halv storm idag med.
For ut med ekan trots vädret, kom hem tomhänt
igen. Hunger. Barnen gråter. Elsa biter ihop, sjuk.

Dag 2.

Kallt. Snart december. Mulet. Nordan bris. For ut
med ekan, kom hem tomhänt. Begravde en av de
yngsta under en hög med fuktigt strandgrus.

Dag 9.

Is. Veden är näranog slut, frost på golvet. Fruset
vatten i hinken, bottenfrusen potta. Krossa den
mot stenhällen utanför. Barnen svälter, ser ut att
bli storm. Stannar hemma. Måste försöka koka upp
lite gamla rens från gropen intill latrinen. Bättre än
svält.

Dag 10.

Begravde Olof, Viveka och Nils. Elsa tynar bort,
har inte sagt ett ord på flera dygn.

Dag 12.

Stiltje. Går ut på isen, vittjar men tomt. Går hem
tomhänt igen. Bara Ingrid kvar i livet, men knappt,
hon flimrar som ett oroligt ljus i korsdrag. Tror inte
hon klarar sig.

Dag 16.

Klart väder. Kallt, torr snö, frost på filtarna. Ingrid
begravd. Hittade en död säl, tog hem och kokade
en soppa. Elsa åt lite. Bara vi kvar.

Dag 18.

Frost i ansiktet på Elsa. Död.

Dag 29.

Klart väder, kallt. Tog resten av filtarna med mig
ut med kälken. Kylan tar sitt, döden resten.


Dag 45.

Kallt. Frost i skägget, lite på läpparna och näsan.
Sol ute. Såg en mås, tror det var en mås. Saknar
de andra. Önskar jag inte var ensam kvar.






Fri vers av Gawain
Läst 200 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-03-27 19:22



Bookmark and Share


  Ingela Svenson VIP
Storm. Kyla. Död. Ensamhet. Inte muntert alls. Men vem har sagt att livet ska vara munter? Nej. Inte jag.
2012-03-27
  > Nästa text
< Föregående

Gawain
Gawain