jag tål bilder

men inte folk, och inte ljus, inte
allt för intensiv mat,
helst dricker jag vatten

musik plågar mig särskilt, vid
sidan av det motsatta könet vilket
anstöter mig helt olidligt

Jag tål ensamhet

men inte att lämnas övergiven, tom
på sällskap, utsatt för mig själv


jag är ganska fragil och besvärlig
men jag kan sånt inte många andra
ens vet vad det är och för det söker
jag ständigt uppskattning

men det går inget vidare...