Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kolossalt kolonialt (ska man behöva tappa monokeln för att fånga slöddrets uppmärksamhetnumera..)


Herr Britt


min gubbkeps är rutig, klassisk tweed i kavaj och byxa
av typiskt engelskt snitt, tropikhatten ligger i min Rover
eftersom etiketten kräver keps.

Britt,
nej inte Britt, mitt namn är Brett men jag är Britt, alltså
inte kvinna, jag heter inte Britt utan alltså Brett och jag
kommer från Storbritannien. Med andra ord britt och ej
Britt

Därvidlag äger jag er ursäkt, herr Pitt. Antar ni bär det
för skandinaviska öron festliga namnet och inte är en.
Stridspitt alltså, för Ni är väl ändå amiral, märkligt som
det kan verka då ni av allt att döma inte är gentleman
och därvidlag inte heller släkt med resten av imperiets
och övriga av Europas förlorade släktstump av något
slags blåblodig utomjording från förhistoriens tidigare
kolonisatörer vilka alltså ännu äger makt och rikedom
på de mångas dyra bekostnad, genom släktens svaga
men trots allt starka försorg.


Men, nå, ja, nåväl. Adieu då herr amiral. Seså, adieu
på Er, schas..

För böveln!






Fri vers av Gawain VIP
Läst 566 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-07-16 23:27



Bookmark and Share


  KrutOla
Dessa britter!

Tweed och keps, hetsar stackars rävar från hästryggen iklädda röda kavajer, hopplösa med sin byråkrati och envisas dessutom att köra på fel sida om vägen. Men de är ena jävlar att tas med i strid. Ja, när de inte mitt i krigandet tar en tepaus...

I lumpen hade vi en gigantisk, i trä grovt tillyxad dildo i vilken man, om man gjorde sig förtjänt därav, kunde få en inskription som "veckans stridspitt". Sådana pöbelfasoner hade troligen fått Mr. Brett att högdraget rynka på näsan, spreta med lillfingret och sörpla lite te, med förakt trycka in monokeln och knipa fast den i vänstra ögat.

Någon amiral fick aldrig inskription i stridskuken, men väl en furir, eder ödmjuke tjänare själv. Fast fan om jag minns varför...
2012-07-17
  > Nästa text
< Föregående

Gawain
Gawain VIP