vaknar med en bottenlös gäspning
som till sist bottnar i en torr göl av
törst på livet

spretar med klövarna
ryster på hornen
vänder mig om med mulen ner i halmen


Vaknar med ett ryck, stirrar plågat,
frustar av skräck, försöker sparka av mig
klövarna som vägrar släppa från benens
pälsiga sparkar mot ett golv av stampad
jord, men bara för att slå mulen i en sten

av salt

brölar halvhjärtat men väl ljudligt för att
bara väcka insikten än brutalare fullt ut

Moí, Jag, Me,
en fjällko med plågsamt stinna juver


~ångest~