Och han slungade sin honung så trådar av
den gyllne sötman for genom rummet högt
upp i taket, i ansiktet på honom själv och
ut genom dörren som stod på glänt rakt ut
där natten tyst svävade in över nejden

solnedgången var absolut majestätisk


Natt blev till dag och där satt han ännu då
fågelsången tog fart strax före solens skira
uppgång vilken skyar av blåsvart och ljus
rosa blygt skvallrade om långt bort i öster

och tårarna rann, än, men blicken lös av
något man måste tolka som ett ljus aldrig
så lite ljusare grått än igår