Hon klev ut ur väggen som om det var det helt
naturliga att göra, vände sig medvetet graciöst
som en ballerina för att se på mig rakt i ögat,
precis nanosekunde för länge för att bara vara
ett svepande nonchalant ögonkast

sen måste hon blivit bländad av solen som hon
stod badande mitt i, märkligt nog omsluten av
skugga, för lika plötsligt var hon inte längre där

Vem hon var kan ingen veta men blicken sa en
hel del under det korta ögonblick mötet varade