Du har månljus i din blick
och stjärnfall i innerfickan

och jag är rädd för att du ska bli min himmel igen
rädd för att fjärilarna ska få vingar
när du ser på mig

rädd för att vi ska falla så djupt att vi faller isär
vi har så lätt för att byta nycklar
lösa varandras koder
och ta oss in

förra gången
lyfte du mig så högt
att jag inte kunde komma ner
och jag tappade all gravitation
men det var fuckingjävlaunderbart





jag har inga extralås
och ingen fallskärm

men
jag reflekteras i ditt månljus
och
jag lånar ett av dina stjärnfall
och
jag önskar, önskar..

att vi går tillsammans längs orions bälte
och att vi fyller i varandras konturer
för du är det som sagor föds inuti

gå med mig hela vägen hem.