blickar jag framåt ser jag som bäst
bort till suddet av ljus, det som kallas
horisont, sol upp- eller nedgång

tittar jag tillbaka ser jag mest silhuetter
av världar som var, ting som passerats

-en och annan ruin reser sig mot himlen,
ännu inte helt raserad av tidens nötande
tand, ännu inte förlorad i tidens mörker


Men hur jag än anstränger mig ser jag
inte längre än synen bär