en hel generation hade fallit på knä där tidigare
så varför skulle inte han,
så han föll på knä med ett skenheligt småflin
lekande narr över läpparna, som ingen såg

ingen av de andra knästående i alla fall



Tjugosju år senare, när han föll på knä igen på
samma plats, på samma sätt, efter att ha skött
sig all tid däremellan

föll en meteorit stor som ett russin ner i hans
lätt framåtböjda huvud, antänd till bländande
ljus och med en sprängkraft i hans till dess
levande kropp som endast kan beskrivas som

total