på en soffa av brun plysch rann en ljusbeige spya
som ett billigt smycke ur konstverket till läppar av
en mun plutande som i avsomnad bön om kärlek

allt i en för övrigt snygg pose

klädd i krossad sammet, mörkt vinröd förstås
till en vågad frisyr av ett svällande vackert hår


~ Champagne!

hörs du plötsligt utbrista med en seg tråd från
underläppen till en av de långa lockarna i håret
där spyan sakta klistrar sig mot kindens rodnad

så klädsamt att man får lust att slicka dig ren

etiketten och för all del all dekadens till trots,
fracken är ju dyr, och hyrd, och vad skulle folk
säga bakom alla dessa skal av socitet, senare


Så alla bara skrattar tillgjort, och där du stod på
tå igen, i dina höga klackar, med behärskad min

så full av påtänd skam att det bara kunde tolkas
som en direkt invit,,