Mörkret har lagt sig, flingor dalar sakta ner från himlen, som skiftar i olika färger. Små ljus lockar sig fram från enar och granar, som satts dit med omsorg. Glitter lockar förbipasserande att titta, då de skådar olika adventsljus, som hängts upp, för att lysa upp och skapa magi inför dagen alla väntar på.

Ett stall som legat på en vind i många år, hittas av en liten flicka, som hjälper sin mamma att städa, då de ska flytta in i ett gammalt hus, som en äldre dam lämnat efter sig.
I stallet finner hon Jesusbarnet, krubban, lite hö, Maria, Josef och alla herdarna helt oskadda.
Flickans små ögon börjar lysa, då hennes små händer tar ut figurerna på vindsgolvet, lägger Jesubarnet i krubban, Maria och Josef ställer hon sidan om varann i stallet. och de tre vise männen på rad. Flickan kvittrar för sig själv av att se dessa skapelser, hon nyss funnit.
Hennes mamma undrar vad som står på, så hon går mot ljudet och den starka lampan, som lyser upp den lilla del, flickan sitter på.

Då de kommer ner i huset, sätter de stallet i bokhyllan, lägger Jesubarnet på lite hö i krubban, sätter Maria och Josef sidan om varann. Mamman sätter de tre vise männen lite utanför och de finner små djur, så historien om Jesu födelse får liv.

Flickan stannar kvar i stora rummet, fylls av en inre ro, då hon tittar på advetsstjärnan, som lyser upp fönstret. Utanför ligger snötäcket tjockt och vitt, gnistrar då ljuset kommer på. I husets lugna vrå spelas julmusik och pyssel fyller fönstren, men flickan kan inte gå från Jesubarnet, så hon kallar på sin mamma, som kommer och berättar om Julens stora tid, varför vi firar jul.
De kramas och lovar varann att julen aldrig får tas för givet, att budskapet om en fridfull jul, behöver finna sin styrka. Flickan sträcker in sitt finger, klappar på Jesubarnet och tackar för den fina stund hon fått.