Andas. Tänk inte. Bara andas

Genom tomheten tränger fragment
sådant som ska vara förbi hittar in igen

Hårda ord från själen som långsamt
klöser bort självkänslan en liten bit  i taget

Nej. Sluta. Stäng in de tankarna

Ryckningarna kommer smygande
andetagen blir hackigare och hackigare

Paniken som stiger när luften inte
når dit den ska i tid och världen suddas ut

Fan. Fan. Fan. Fan. Fan

Och så som genom en knapptryckning
så stängs allt ner i kall huttrande likgiltighet

Ord finner sin väg till fingertopparna men
lättnaden infinner sig inte och leendet är fejkat

Skriv ändå. För din skull. Skriv

Men kommunikationskontexten
är ofullständig när turtagningen fattas

Det kommer inte komma en andratur
som bekräftar att det som sagts finns till

Bry dig inte. Skit i det. Det är okej

Genom några småjusteringar så är det nu
över och förbi utan att det ens uppmärksammats

Musiken är högljudd och texterna väcker liv
i minnen men skådespelet förblir dött i ingentinget

Lyssna. Fokusera på det. Lyssna nu då

Men med likgiltigheten vid  makten så
fortsätter blicken vara tom och opåverkad 

Smärtan rider ohämnat det inre
utan att jaget är där och ser förstörelsen

Kom tillbaka. Du måste. Gör något

Ett ögonblicks obevaksamhet och
förstörelse och likgiltighet härjar våldsamt

Men till slut återfår jaget långsamt kontrollen
och arbetet med att reparera självkänslan kan börja igen

Andas. Tänk inte. Bara andas