När orden drömlöst driva kring
sig ögat sakta sluter
de taga ystert tyst i ring
och diktarsinnet njuter

i tidlöshet får anden stag
av festen djupt därinne
som smedgesällens muntra slag
mot städet blir ens sinne

visst kan väl rytmen bli inert
en smula när som ledan
förslaget smyger in men tvärt
den motas bort och sedan

får spänsten åter övertag
det hamras och det danas
och glädjen går mot överslag
när färdigt alster anas…