om nätterna
när jag hört tystnaden i luren
avstånden
och mitt hjärta slagit sönder sig efter något att säga
du är på väg att lägga på
mitt  inre går i cirklar

då vill jag skrika till dig
varför är du inte här
innanför min hud
som du är i mina tankar
varför känner du inte
min tysta längtan
jag skakar

om nätterna
efter rader av andras poesi
ensamtandborstning
tårar och tomma väggar

då vill jag viska genom staden
för jag vet att du finns där på andra sidan
att hur jag än försöker
så når jag inte enda fram

jag har aldrig sett mig själv
som jag gör i dina ögon
men en ständig kamp
för att inte försvinna
en ständig oro
ofullkomlighet

jag vill att du ska våga
behöva mig
jag önskar jag kunde nå
genom staden

jag vet
att du har älskat förut
sett stjärnfall och världar
i andras ögon
och jag känner mig som smågrus under dina fötter

jag har kanske aldrig varit
stjärnfall i någons ögon

men jag önskar att du kunde se hur jag blänkte