1.
Jag länge har funderat på sonettkrans...
det borde inte bli en alltför svår en
om blott man inte blottar feta låren
man fixar till en svit med bett i fettsvans

Naturligt nog sonettens form i ringdans
har frestat skaldens penna genom åren
ett antal gånger fick den diktesåren
när tanden bet om denna i sin tvingtrans

Hur slutas bör sonetten nummer åtta?
Den raden funka skall som vändning skön
Ja, nians första rad i rimmets dal

mig synes kunna bliva ganska hal
ty även om man vinner Musans lön
riskerar dikten hamna i en potta…

2.
Riskerar dikten hamna i en potta?
Hur stämmer det med ettans första rad
det här får inte ske på någon trad
och skalden får nog byta namn till Lotta

Det gäller nu att inte börja spotta
och fräsa, hålla skallen nöjd och glad
och klä sig i ett helt gigantiskt blad -
vitala delar bör man inte blotta

Ack, skalden ångrar ren sitt nya hyss
det här kan aldrig få ett lyckligt slut
jag darrar i mitt inre likt en råtta

O Musa, ge mig åter diktens kyss
behovet stegras blixtsnabbt blir akut -
i tillförsikt jag föder utan måtta

3.
I tillförsikt jag föder utan måtta
så går det till när skalden går i spinn
i dans med Musan blir en yster djinn
och taket höjes i min egen grotta

När rimmen alstras vill jag skönt mig gotta
och locka Musan ännu längre in
poeten blir då lycklig i sitt sinn
men längtar sluta rimma på en potta                                          

Dock håller detta i sig än en tid
ty slutsonetten kräver några fler
Om skalden ändå sluppe denna kringsvans!

Men spott i näven, lyft den så till id
då kommer nog det ordet som sig ter…
Allt bättre rimmen må i denna ringdans