10.
Hon tror att där man finna kan en nätt dans -
så smått eterisk är vår syn på världen
att ytan gives tyngd ikapp med flärden
vad än där dväljes anas bäst i lätt trans

Nyansers otal skapar en sonettkrans
då bör man öppna varjehanda gärden
och sedan finna fisken djupt i mjärden
när detta skett man tråda kan en spättdans

Man kan ej flamsa jämt… nu nalkas vinden
den milda sunnan öppnar alla sinnen
man snufsar blommors doft som sprids och brusar

när sommarbrisen smeker över kinden
man drivs att kasta av sig alla linnen
I vindars lek ens glädje ystert frusar

11.
I vindars lek ens glädje ystert frusar
ty ringlekskransen är på rätta vägen
ej känner den sig minsta smul förlägen
bak’ pukor och tromboner ses små busar

som hoppar, skrattar, ropar, liknar kusar
ock skalden tramsar på så härligt trägen
och glimten i dess öga är förvägen
dess blod i omloppsbanan ler och susar

- Men stopp – hallå! Se upp där fram du rusar
det flera finns på vägen – farten farlig
kan bli när någon skuttar som en dåre

- Jag är ju lycklig, kan du ej förstå’re?
Då kan man inte alltid vara varlig
Min krans av mångsonetter härligt brusar

12.
- ”Min krans av mångsonetter härligt brusar” -
Om sånt jag inget vet. Men sakta farten!
Se vägens bålda rider här i starten
Här börjar lopp på cykel – farten tjusar

och du blir blott en pöl om mer du rusar -
som tokig du dig rör i högre arten
Beakta vad du gör så slippes marten
cyklister lätt man likna kan vid kusar…

- Äh, du är bara avis för min håva
och önskar att du vore lika skicklig
i flätning av terziners väna giften

- Du måtte vara galen, vilka skiften
din nuna har! Jag är för tusan licklig
får vaka över allmänhetens gåva