det är knappt en inbjudan men jag antar

att det är allt jag får

och jag vet att du anmärker

min inte närvaro

men det är svårt att avgöra vart den befinner sig 

när du är varken tysk eller bellman

inte fan är du hurtig heller fast du försöker

du kämpar verkligen

hela vägen upp till norska gränsen och förbi

och väl där upphör tydligen du och jag

altså

du minns nog om du tänker till

oss

att existera 

sedan den stora tystnaden

lika jävlig som

när inte brevinkastet smällde för tio år sedan

fast i modern tappning

och visst baby boy,

sure, 

i perfekta världar är allt som betyder något

att kärleken är stark

helt riktigt lilla du,

tystnaden hade inte varit påtaglig alls

det finns kluvnare tungor än dina

(era)

men ska det här föreställa kommunikation så lägger jag av

ger upp lägger ner

lägger på

lägger mig platt på golvet och

rullar in mig i täcket och trallar

du kan sluta stirra som om du såg något

anmärkningsvärt

du som redan sett mig

vet ju att jag är galen

så sluta spänna 

mina linor till bristningsgränsen

hey baby,

i vart fall 

låt bli att agera som maskrosfrön i vinden

jag behöver

djupa rötters ekar