Den här lilla "pärlan" hittade jag i en av mina diktböcker. Jag gick i 6:e klass, året var 1985.

Här sitter jag

Nu lyser solen och jag
sitter på en bänk i solskenet.
Jag lyfter ansiktet mot solen.
Jag blundar och
känner värmen.
Där jag sitter är det varmt
och skönt.

 

 

Här finns solen.
Här finns bänken.
Här finns jag.

Fri vers av Osram
Läst 755 gånger
Publicerad 2006-03-01 22:34

Skriv ut
Spara som PDF

john ekström enkel, och okomplicerad men ändå med en viss charm speciellt i slutet. bra sammanfattning av de tre objekten=) 2007-11-04

Mangal Vilken närvaro! Skön läsning! 2007-06-29

kata Där sitter du. :D Briljant. 2007-04-01

Anders P sammanfattande något essentiellt. du har bevarat och finner som vuxen det du såg med barnets oförstörda blick och inser att det är bra. 2006-05-07

Allan_i_Dalen Detta är en jätteskön dikt, även om den är skriven på stenåldern ;) slutet är bäst; Här finns solen. Här finns bänken. Här finns jag." Dom raderna skulle jag själv vilja sätta mitt namn på idag, 2006-04-10

Sebastian Lönnlöv (sidhe) Redan då kunde du konsten att skriva en dikt! Särskilt slutet är riktigt bra. Dikten är enkel, på intet sätt utstuderad - men övertygande. 2006-03-15

Mejja Liten söt och varm. Målar upp bilden av solskenet där över bänken. Mjuk i framtoningen och vackert nära. 2006-03-09

Nils Sondefors En strålande varm och skön dikt; skulle man kunna säga! Därutöver instämmer jag helt med Per att: "Den har den där direktheten som nästan alltid karaktäriserar barns dikter. Fullständigt förförande i sin uppriktighet! Jag älskar den!" 2006-03-03

Per Rydberg Den har den där direktheten som nästan alltid karaktäriserar barns dikter. Fullständigt förförande i sin uppriktighet! Jag älskar den! 2006-03-01