Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Och jag slutade räkna vid nitton


Minns du hur det var
att önska

att önska sig något
och sedan gå och vänta

på dagen
då morgonen
aldrig ville vakna

när en röd cykel och en landsväg
var allt
som låg mellan här
och en evighet

då grodor, krabbor
och allt annat
som rymdes
i en grön plastburk
var liv

Nu fyller jag inte år lika ofta som jag gjorde
när jag var barn
och kanske värderar jag vilan lite mer

och kanske
bara kanske
önskar vi oss inte längre samma saker

du och jag




Fri vers av Daniel_78 VIP
Läst 1505 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2006-08-08 18:23



Bookmark and Share

  adina
ibland undrar jag om vi önskar oss något alls.
och ibland undrar jag varför önskningarna är så orimliga.
2006-08-17

  Flickan*i*L*för*Lycka*
Så sant,när man var mindre trodde man verkligen att man skulle få allt man ville ha och pekade på, men ju äldre man blir ju mer blir man smärtsamt påmind om att livet inte är så..

Bra skrivet!:)
2006-08-13

  BlåhäXa
Snyggt... gillar känslan... verkligen! /Pia
2006-08-10

  Osram
Barndomsland. Varma oändliga somrar vid vatten.
Den här gillar jag! Jag tror det blir en favorit! :)
2006-08-10

    mellanmål
Mmm, ler gillande!
2006-08-10

  _Mian_
En fullpottare med språkflyt som skulle få både få grodor och krabbor att le i sina burkar om de kunde läsa.
2006-08-10

  prinscess VIP
mycket fin text du har skrivit här
känner igen mig
av den längtan man kände när man var yngre
ja som nu när man är vuxen känner man inte det på samma sätt
tack för att du delar med dig
Bra skrivet!!!!
2006-08-10

    ej medlem längre
Radbrytning, ordval, budskap och känsla. Allt i ett till 100% De är så ruskigt bra dessa ord. Grattis och bra gjort!
2006-08-09

  Kajsa
Det var något riktigt varmt i den som jag gillade. :)
2006-08-09

  himlens hemlighet VIP
lite björn afzelius vibbar sådär...och man ska aldrig sluta...inte vid nitton och inte senare...vad säger han...det är att slösa med sitt liv...fint som fan, daniel
2006-08-09

    ej medlem längre
jag fyller år idag

och det här känns
igen!

hmm
2006-08-08

  molly crayons
jag håller med jonna. riktigt bra, daniel.
2006-08-08

  Bodil Sandberg
Ja du Daniel...jag slutade nog också räkna vid nitton...fast det minns jag ju inte naturligtvis eftersom det är en evighet sen ...men antagligen gjorde jag det...för jag tror jag är tjugo nånting men gubben säger att jag är femtitvå!!!Kan jag väl för fan inte vara skriker jag och börjar gråta hysteriskt...men jo det visar sig att han har rätt...det var många år som jag liksom missade på nåt vis där...


ärligt Daniel...det är en superduperbra dikt det här...verkligen...alla kan känna igen sig!
2006-08-08

  mariann
Oj, rader att sluka.
Har ingen vettig kritik att leverera idag
men den här ska läsas igen!
2006-08-08

  Jessica Ewa
Väldigt snyggt skildrat. Barndomsbilder som växte upp. Nostalgi på hög nivå.
2006-08-08

  madinsane
det är ju så de ska se ut..
texter med glöd, that is.
2006-08-08

    ej medlem längre
*ler* En så fin text, barndom kontra "vuxen",
skillnaderna och likheterna, en reflektion liksom.
Gillar speciellt:

när en röd cykel och en landsväg
var allt
som låg mellan här
och en evighet
...mycket bra!
2006-08-08
  > Nästa text
< Föregående

Daniel_78
Daniel_78 VIP