Rynkorna i ansiktet
de matta ögonen
en kropp som ger vika

Slät hy
klara ögon
en kropp som borde orka

"Vet du mormor?"
"Nej vad är det?"
"Jag har ständigt ont."
"Det har jag med hjärtat."
"Jag känner att det inte är tillåtet att ha ont."
"Tänk jag känner det samma."

Mormodern och barnbarnet griper varandras händer.

"Vet du jag känner mig rädd."
"Det gör jag med."
"Jag är rädd att du lämnar mig."
"Jag är rädd att dö, för jag vill inte lämna dig."

Tårar söker sig ut genom vrån innan barnbarnet åter öppnar munnen, men nu med tårar på kinderna.

"Mormor, lovar du att vaka över mig?"
"Titta upp mot himlen. Den är stor och ja, jag kommer att vara med dig."
"Kommer du att trösta mig även då du dör?"
"Jag kommer aldrig att försvinna."
"Mormor, om jag dör innan dig kommer jag att vaka över dig."



"Minns du när min pappa blev sjuk?"
"Ja, det gav mig fullt av trasigt hjärta."
"Vad är det?"
"Sorg i hjärtat. Sorgen försvinner aldrig, men blir lättare."

"Mormor, jag är så trött."
"Jag med."

" Vet du vad mormor."
Hon somnar...

"Mamma, jag är så rädd."
"Älskade vän, det är jag också."
"Vad gör jag om..."
"Ditt hjärta går sönder..."
"Vet du vad mamma."
"Hjärtat."
"Tror du hennes hjärta klarar detta?


Just som hon tror sig vara i himlen, hör hon sin mammas röst, som säger:
"Älskade, älskade, du har klarat dig."