Klara jobbar. Klara jobbar ofantligt mycket. Hon älskar sitt jobb. Det är den hon är. Framgångsrik, modig, ansvarsfull, driven och oerhört social. Och som hon lyckas balansera alla dessa delar. Folk är imponerade. Alla dessa attribut tillskrivs Klara av sina kollegor och inte minst av sina vänner. Dessutom är hon ju så piffig också. Alltid rätt klädd med matchande accessoarer. Kanske finns det till och med en uns avundsjuka hos vissa bekanta. ”Ja men se då va hon offrar” tisslas och tasslas det.
Ja för det finns nackdelar. Klara kan till exempel komma på sig själv sitta och svara på mejl samtidigt som hennes bästa väninna berättar om sin makes eventuella otrohet med sin personlige tränare eller det andra barnets första tänder.
– Klara, är det tangentbordet jag hör?! Fan ta dig, du lyssnar ju inte…kan hon säga mitt i en hulkning.
– Nej Anna så är det inte! Jag höll bara på att logga ur och stänga av…

Okej många kanske tänker, "jag jobbar också mycket!" Men då förstår ni inte hur mycket Klara jobbar. Klara är marknadsansvarig för en internationell hotellkedja. Hon är 33 år och barnlös. Hon skulle inte kalla sig just barn-"lös" utan mer barnbefriad. Men så ser hennes vänner inte på henne. De oroar sig. Klara har nämligen ingen fast partner och hon har heller inga stora tankar på att skaffa någon. Hon tycker om det som det är. Men det är det ingen som tror på.

Just nu sitter hon i en skön skinnfotölj i business class på 10 000 meters höjd med en dubbel espresso framför sig. Under henne ligger sig ett soligt Köpenhamn, men hon är på väg till Amsterdam för möten om en hotellmässa som hon själv är med och anordnar. Hon fick just en uppmuntrande blick av en herre i mörk kostym och backslick. Klara har sett honom på den här morgonflighten tidigare, hon är inte intresserad och fortsätter ögna igenom senaste Resumé. Hon hittar en mingelbild på sig själv från ett Johan Petré-event. Fan, den där klänningen satt rätt bra ändå, tänker hon. Klara älskar att flyga. Det är lite märkligt med tanke på hur flygrädd hon har varit genom åren. Hjärtklappningen, paniken och svetten i händerna som bara kommer automatiskt när planet taxar ut på startbanan, ökar farten och är på väg att lyfta. "Kör det inte lite för långsamt? Har vi inte åkt på startbanan ovanligt länge nu? Borde inte planet ha lyft vi det här laget? Ska det verkligen låta sådär från motorerna? Vad är det som luktar?" Och så vidare. Men hon har lagt de där känslorna bakom sig nu. Det är nämligen så att så fort hon kliver in på sin Boeing 737 och hälsas välkommen av de överspända flygvärdinnorna så rinner all stress av henne. På planet kan hon andas ut. Hon kan nämligen inte bli nådd av någon. Hennes Iphone ligger på flight mode i Mulberryväskan och datorn är nedpackad. Detta är hennes egentid utan vare sig sms från mamma som hetsar om helgens släktmiddag eller mejl från hennes kollegor om den där lunchen hon aldrig hinner ta. Klara är fri. Det är bara hon, molnen, den dubbla espresson och så de falskt leende flygvärdinnorna såklart. Hon kan till och med unna sig en liten tupplur. Trots att hon är en sådan, (det vet ju alla) som knappt behöver någon sömn! Eller en chokladbit, fast hon utåt sett aldrig äter godis. Klara får vara precis den hon vill på sina dyrbara timmar 10 000 meter upp i luften, utan några gruppsamtal eller brådskande mejl.

Hon lutar sig tillbaka och är nästan på väg att somna i en skön invaggning av lite lätt turbulens när hon plötsligt väcks av en gäll röst som skär igenom hela främre delen av planet. Det är herren i den mörka kostymen.
- Ja, mejla över den till mig på en gång så svarar jag asap! Haha, bra där Claes, och så tar vi en runda på söndag? Ingarö golfklubb? Förresten hur gick det med delårsrapporten?...
Vafaaan, tänker hon och sjunker ner i sätet.
Flygvärdinnan med det påklistrade tandblekta leendet kommer just förbi och lägger handen på Klaras axel.
- Du vet väl att vi har gratis Wi-Fi och fria samtal till er i business class på alla våra flighter!
Klara försöker strunta i det flygvärdinnan sa och blundar igen. Men det är något som pickar på inuti. Hon kan inte slappna av och efter trettiosju sekunder gör hon det. Rotar i den bruna Mulberryväskan, upp med datorn och Iphonen med det silvriga skalet. Hon loggar in. Andas ut.

Klara jobbar. Klara jobbar ofantligt mycket.

Men hon älskar ju sitt jobb.